Etikettarkiv: Kuriosa

Diwali (Depawali) – Indisk högtid – Ljusfesten

Indisk högtid

diwali

Ljusklätt tempel under diwali! (Golden tempel)

Diwali – Ljusfesten

Den här tiden är ju ganska grå och trist här hemma i Sverige. Nedräkningen inför jul har inte riktigt börjat, det blir bara mörkare och mörkare, de färgsprakande löven har gett upp och trillat i backen och det regnar oftare än snöar i största delen av landet. En tråkig transportsträcka skulle nog många säga.

diwali

Traditionella oljelampor

I Indien däremot firas det just nu för fullt eftersom en av de största högtiderna håller på som bäst. Diwali (eller depawali som det egentligen heter) kan jämföras med vårt nyår och firas i hela fem dagar. Diwali betyder ”ljusfest” och små oljelampor tänds, likaså elektriska ljusslingor med många små blinkande lampor i olika färger. Överallt pulserar ljus hysteriskt i olika tempon och kulörer. Ljusets och det godas seger över mörkret, det onda, är centralt under dessa dagar.

diwali

Rangoli, området som välkomnar gudarna under diwali!

Jag minns tydligast de vackra mönster som pryder gatorna under diwali (rangoli). Dessa välkomnar gudarna och görs av färgat pulver eller t ex mjöl. Luften är också fylld av rök från otaliga smällare och bengaliska eldar. Människor städar sina hem grundligt och tar på sig nya kläder. Detta är den indiska högtid då det utväxlas flest gåvor.

Diwali är en mycket viktig högtid för hinduerna i Indien (80% av befolkningen). Alla ser fram emot dessa dagar då familjen samlas och äter gott och ger varandra presenter. Diwali infaller i oktober eller början av november. Höjdpunkten, den tredje dagen, är idag!

images (2)Mat och sötsaker är centralt i de flesta indiska högtider. Därför tänkte jag publicera ett recept på Mysore pak, som är min indiska favoritsötsak och som äts flitigt under diwali. Missa inte detta recept som kommer imorgon!

Här kommer lite mer utförlig information för er som vill veta mer om diwali. Hur och vad som firas varierar lite, men detta är huvuddragen.

Firande i fem dagar

De fem dagarna i Diwali har olika fokus;

Dag 1 kallas Dhanteras och denna dag ber man om välgång och rikedom under det kommande året. Detta är en viktig dag för dem med affärsverksamhet. Enligt sägnen blev dödsguden Yama, i skepnad av en orm, bländad av ljuset från oljelampor då han skulle hämta en prins till en förtidig död, detta datum. På detta sätt segrade ljus över mörker. Det är bakgrunden till att lampor lyser hela natten under Diwali.

hämtaDag 2 heter Naraka Chaturdashi eller lilla diwali. Denna dag besegrade Lord Krishna demonen Narakasura och gott övervann ont. Detta är barnens dag och man äter sötsaker och avfyrar raketer.

Dag 3 är den viktigaste dagen och självaste Diwali. Denna dag firar man att Lord Rama enligt sägnen, efter 14 år i exil, återvände till sin hemstad. Där hyllades han med blommor och ljus. Detta är också den enda dagen på året som Lakshmi kommer ner till jorden. Eftersom hon kan komma på besök städas hemmen noggrant och kanske till och med målas om. Presenter utväxlas.

imagesDag 4 är Annakoot. Då hyllar man ett berg som bistod med mat och skydd under ett av Krishnas äventyr.

Dag 5 heter Bhai Dooj. Under denna dag firas kärleken mellan syskon! En väldigt bra idé tycker jag! Systrarna bjuder ofta hem sina bröder vilka kommer med presenter.

Happy Diwali!

(Källa: Mehta, S & T, Tell me about festivals of India, 2007)

Rapa vid matbordet – Ett tecken på tillfredsställelse – Indiskt bordsskick

indiska seder indiskt

Kunskapens Gudinna Sarasvati

INDISKT BORDSSKICK

En rap som tack för maten

Visste du att det som anses artigt i Indien kan uppfattas som ohyfsat i Sverige?

Svenskt och indiskt bordsskick följer samma lagar när det gäller många grundläggande saker. T ex anses det på båda håll som dåligt bordsskick att slicka tallriken, att inte äta upp den mat man lagt till sig, eller att börja äta innan alla fått mat. Det finns dock saker som skiljer sig åt och det är ju dessa som är så spännande! Att något som är ”fel” i en kultur kan vara helt ”rätt” i en annan! Jag har tidigare skrivit om det indiska tabut att titta på andras mat,  sättet att dinera och självklarheten att i Indien äta med händerna.

Det är lätt för en västerlänning att uppfatta det som att många indier har dåligt bordsskick, innan man förstår att det helt enkelt är andra regler som gäller än hemma. Och faktum är att indierna upplever samma sak – att västerlänningar har väldigt dålig kunskap om hur man uppför sig vid matbordet.

Ett väldigt tydligt exempel på något som är accepterat i Indien och till och med välkommet, men ohyfsat i västvärlden, är att rapa högt vid matbordet.

Jag upplever att det ofta är ganska tyst under själva måltiden i Indien. Man är koncentrerad på maten och hetsiga diskussioner eller livligt småprat är inget man ägnar sig åt medan man äter. Första gången man hör någon rapa ljudligt på ett matställe rycker man därför till och tycker lite synd om personen som satt sig i en sån pinsam situation (tror man). Men sedan följer nästa rap från en annan person … och nästa, gärna högre än den innan. Orsaken är att det i Indien faktiskt anses som artigt att genom en ljudlig rap visa att man är tillfredsställd med måltiden! Ungefär som att tacka för maten! :)

Mitt tydligaste minne av dylikt rapande är från ett meditationsretreat jag gjorde i Dharamsala i norra Indien. Där var måltiderna gratis och deltagarnas tacksamheten för maten visste inga gränser. Raparna avlöste och överträffade varandra. Som västerlänning var det svårt att inte uppfatta dessa tacksamhetsgester som oaptitliga … och väldigt komiska.

Jag fick erfara motsvarande reaktioner när jag besökte en restaurang i Indien där turister antagligen inte var så vanliga. När jag äter stark mat börjar min näsa alltid rinna. För mig är det då naturligt att ta fram en pappersnäsduk och snyta mig vid bordet. Flera gånger om det behövs. Kanske inget man skulle göra på nobelmiddagen, men något som jag ändå upplever är accepterat i vår kultur. Men det skulle jag inte gjort den här gången! Alla på den lilla restaurangen stannade vid min snytning upp i sitt ätande, gav mig en dödande blick och gjorde grimaser av avsmak. Någon skakade på huvudet och en annan fnissade. Efter det visste jag att snyta sig vid bordet var extremt opassande i Indien!

Vilket man uppfattar som äckligast, att rapa eller att snyta sig vid bordet, verkar således vara kulturellt betingat. Jag vet i alla fall vad jag tycker!

Vill ni lära er lite mer om indiskt bordsskick, titta här! Källa

Därför smakar mammas mat alltid godast!

mammas mat

Kunskapens Gudinna Sarasvati

MAMMAS MAT ÄR GODAST

Medvetandet påverkar maten

Visste du att det inom hinduismen finns tankar om att kocken påverkar maten genom sitt medvetande? I vedaböckerna, vilka är heliga skrifter inom hinduismen och grundläggande för hinduisk filosofi, framförs tanken att kockens medvetande överförs till och påverkar maten han eller hon tillagar. Detta gjorde att man förr ställde mycket höga krav på kockarna i de vediska templen. Dessa var oftast präster (brahminer) vilkas andligt upplyfta medvetande, kärlek och hängivenhet gjorde dem lämpade att tillaga maten.

De ”medvetandevibrationer” som maten kommer att präglas av, påverkar enligt denna tanke såklart även medvetandet hos den som äter. Jag antar att detta är orsaken till att det är vanligt att religiösa organisationer med rötter i Indien, missionerar genom restauranger.

En måltid som lagats med ett närvarande och kärleksfullt sinne blir också godare och ger en mer tillfredsställande ätupplevelse enligt detta sätt att se det. Det kan nog de flesta skriva under på. Halvfabrikat och färdigmat som tillverkats av robotar i stora fabriker, kan ju inte mäta sig med hemlagat. Och ingenting kommer ju i närheten av mammas mat, eller hur?! ;)  

Jackfruit – världens största frukt med rötter i Indien

 

jackfruit

Kunskapens Gudinna Sarasvati

VÄRLDENS STÖRSTA FRUKT – JACKFRUIT

En jättelik indier

Visste du att världens största trädburna frukt härstammar från Indiens regnskogar? En jackfruit kan väga upp till 40 kg, vara 90 cm lång och 50 cm i diameter.

jackfruit

En jackfruit kan väga 40 kg!

 

Jag minns tydligt första gången jag sprang på en jackfruit. Det var i Chennai i södra Indien och jag hade ALDRIG sett och ännu mindre smakat, en sådan frukt förut. Inte ens hört talas om den. Det var en kvinna som sålde frukten från en vagn hon ställt på gatan. Det var en stor jackfruit, säkert dubbla storleken av en stor vattenmelon och dess taggiga skal fick den att se ut som något utomjordiskt. Min entusiasm visste inga gränser när kvinnan tog fram en stor kniv och delade den gigantiska frukten på mitten. Inuti var den gulvit och fruktköttet var behändigt organiserat i blombladsliknande klyftor som kvinnan började sälja. Jag köpte en hel påse till ordentligt överpris eftersom jag inte kunde dölja min iver inför detta nya element som landat mitt framför mig.jackfruit3 jackfruitp jack-fruit-crazy-looking-exotic-fruits

Jag har alltid varit intresserad av nya och för mig okända frukter. Det är fascinerande att det i vårt globaliserade samhälle fortfarande finns frukter man aldrig hört talas om. (Om du delar mitt intresse ta en titt på Wikipedias förteckning över alla världens ätbara frukter!) Tänk att få uppleva en helt ny smak i vuxen ålder! Och på den punkten skulle den här jackfruiten inte göra mig besviken. Den fortsatte att vara överjordisk med sin söta, blomliknande smak, nästan som av nektar, vilken strömmade ut ur det saftiga, generöst tilltagna, trådiga och ganska fasta fruktköttet. Smaken beskrivs ibland som en korsning mellan ananas och banan. Som jag minns det, är det den godaste frukt jag någonsin ätit!

Efter den här dagen spanade jag ständigt efter min nya älsklingsfrukt. Jag såg den ganska ofta där den växte mitt på stammen på sitt höga palmliknande träd, i en och annan trädgård. Sättet den växte på och den enorma storleken fick den att mer likna ett getingbo eller en gigantisk kokong av något slag, än en frukt.jackfruit tree

Indierna gör diverse söta efterrätter av jackfruit som jag tyvärr inte haft tillfälle att smaka. Det finns också en variant av jackfruit som är omogen och inte så söt. Den använder man i vanlig matlagning. Den jackfruit jag beskriver kallas sweet jackfruit. Här hemma i Sverige har jag sett att det i specialbutiker finns jackfruit på konservburk, men jag har aldrig vågat köpa någon. För lite tips på hur man får tag på jackfruit och hur man kan laga till den, titta här! jackfruit2 Jackfruit__Sweet__ jackfruit

Indiska Mc Donalds – Lyx utan nötkött!

indiska seder indiskt

  Kunskapens Gudinna Sarasvati

MC DONALDS I INDIEN

En anpassad meny

Visste du att menyn på Mc Donalds i Indien ser annorlunda ut jämfört med vår? Vi är ju ganska vana vid att maten på Mc Donalds är likadan vart vi än kommer i världen, men Indien är ett undantag. Eftersom kon är helig för alla hinduer så är det uteslutet att servera vanliga hamburgare gjorda på nötkött. Det skulle av många uppfattas som högst stötande och få indier skulle sätta sin fot på en sådan restaurang, även om det fanns vegetariska alternativ. Att äta vegetariska produkter som hanterats på samma ställe som kokött, ter sig motbjudande för många hinduer. Eftersom cirka 80% av Indiens 1 miljard stora befolkning är hinduer, var det ett lätt val för snabbmatskedjan som ju vill ha så många besökare som möjligt. Med tanke på de indiska muslimerna (13 % av befolkningen), serveras inte heller fläskkött.

Potatisburgaren ersätter hamburgaren!

Potatisburgaren ersätter hamburgaren!

Då återstår fiskburgare, kycklingburgare, chicken mcnuggets och Mc Veggie att hämta från den ”vanliga” menyn. Eftersom de flesta hinduer är vegetarianer finns det istället fler vegetariska alternativ. De vegetariska burgarna presenteras som standardmeny medan alla burgare som innehåller animaliska produkter återfinns under rubriken ”Non-veg”. Alltså lite tvärtemot hur vi har det i Sverige. Istället för vanlig hamburgare och cheeseburgare erbjuds en potatisburgare vid namn Mc Aloo Tikki (se bild). McSpicy Paneer, en burgare med en tjock skiva indisk färskkost i mitten, kanske också kan locka en vegetarian till Mc Donalds!? Eller varför inte en Mcpuffy veg pizza?

Mc Donalds har funnits i Indien i 15 år nu och blir mer och mer etablerat. Min upplevelse är dock att   indierna än så länge har ett lite annorlunda förhållande till snabbmatskedjan än vad vi har. Här är ju Mc Donalds-mat ofta något som man ”slänger i sig” för att man har bråttom eller ont om pengar. Även om en indisk potatisburgare bara kostar några kronor är det med indiska mått mätt inte speciellt billigt att gå till Mc Donalds. Inhemsk snabbmat som t ex samosas (friterade degknyten med t ex grönsaksfyllning) är både billigare och mer tillgängligt. Mc Donalds är något som bara de som har hyfsat med pengar kan unna sig. På Mc Donalds i Delhi får jag känslan av att indierna fortfarande håller på att vänja sig vid detta nya exotiska element och inte riktigt bestämt sig för om de gillar det eller inte. De tuggar andäktigt på sina burgare och försöker förstå det storslagna i denna världsomsvepande, västerländska influens.

Stark mat – En temperaturreglerande vanesak

indiska seder indiskt

Kunskapens Gudinna Sarasvati

INDISK STARK MAT

Varför är indisk mat så stark?

Röd eller grön chilifrukt är en vanlig ingrediens i indisk mat och är oftast orsaken till att den upplevs het. Långt ifrån alla indiska rätter innehåller chili, men den indiska husmanskosten är generellt sett mer kryddstark än den svenska. Ju längre söderut i Indien man kommer, desto varmare blir klimatet och desto starkare blir kryddningen. Maten som serveras i länder med hett klimat är av tradition ofta stark, vilket tros ha flera orsaker. 

Ett varmt klimat gör att maten håller sig sämre och fortare riskerar att smaka dåligt och locka till sig bakterier. Speciellt förr i tiden när det varken fanns frys eller kylskåp. (Många har heller inte tillgång till detta i dagens Indien.) Starka kryddor döljer inte bara dålig smak, utan tros också förhindra att bakterier förökar sig i maten!

Enligt ayurveda har chilin också många hälsofrämjande egenskaper för människan. Den är antiinflammatorisk, bra för blodcirkulationen och dödar maskar och parasiter. 

Den starka maten hjälper även till att reglera kroppstemperaturen i ett hett klimat. Starka kryddor stimulerar svettkörtlarna vilket gör att man svettas mer. Svettning är människokroppens sätt att kyla ner sig. När svettdropparna på huden avdunstar, blir man lätt avkyld.

Chili stimulerar på samma sätt produktionen av magsaft och saliv. Detta ökar aptiten i ett klimat som annars fungerar aptithämmande. 

Hur kan man äta så stark mat?

Det händer att man stöter på mat som är så het att man som västerlänning inte kan äta den, medan indierna inte har några som helst problem.

Capsaicin är det ämne som ger chilin den starka, brännande smaken. Capsaicin får nervändar i munnen att sända smärtsignaler till hjärnan (på liknande sätt som när vi bränner oss) genom att frigöra en särskild signalsubstans. Äter man regelbundet chili, töms nerverna på signalsubstans, så att smärtsignalerna blockeras. Därmed kan man äta starkare och starkare mat. Toleransen för capsaicin måste byggas upp på nytt, om man inte ätit stark mat på ett tag.

Källor: Illustrerad vetenskap1, illustrerad vetenskap2

Äta med händerna – En sensuell upplevelse

indiskt bordsskick

Kunskapens Gudinna Sarasvati

INDISKT BORDSSKICK

Äta med händerna

Visste du att i Indien är det vanligast att man äter med händerna! Maten har stor betydelse i Indien och att äta ses som en närmast sensuell upplevelse som ska upplevas med så många sinnen som möjligt. Smak syn, lukt men också känsel.  Att äta med fingrarna anses alltså ge en mer fullkomlig upplevelse av maten. Det finns till och med ett indiskt talesätt som lyder ”Att äta mat med gaffel och kniv är som att uppvakta sin älskade genom en tolk”.

Genom fingrarna får man också information om vilken konsistens maten har och hur varm den är. Att äta med samma bestick som någon annan har ätit med kan också kännas främmande för indier. Fingrarna är det ju bara man själv som äter med! Att äta med händerna garanterar också en viss hygien eftersom man måste tvätta händerna både före och efter maten.

Det finns också andra mer praktiska förklaringar till att indierna inte använder varken pinnar eller kniv och gaffel. Indiska rätter serveras ofta med någon slags bröd som man skopar upp maten med och något annat behövs helt enkelt inte. Förr i tiden serverades maten i stor utsträckning på bananblad och användning av kniv och gaffel hade varit opraktiskt eftersom bladen då skurits sönder.

Precis som när man äter med bestick så finns det så klart vissa regler för hur man bör äta med händerna. Många rullar i enlig het med indiskt bordsskick, maten till bollar med fingrarna, innan de stoppar den i munnen. En expert ska kunna äta en mycket tunn curry (sås) och ris med fingrarna utan att handflatan blir kladdig.

Läs mer om hur man äter med händerna här!

Källor: Wikipedia, wikianswers, expertcolumn.