Kategoriarkiv: Kryddor

Mynta – Kryddor i indisk matlagning – Pudina

Krydda

mynta

Mynta – Myntan i det indiska köket!

Mynta – Mentha

Hindi – Pudina                        Engelska – Mint                             Svenska – Mynta

Mynta används ofta i raita (indisk yoghurtsås), färsk chutney, sötsaker och drycker i det indiska köket. Det finns också indiska potatis- och risrätter med mynta.

Mynta är en starkt doftande planta med ljuslila blommor. Den blir upp till en meter hög och är flerårig. Myntan har sitt ursprung i Asien, Nordafrika och Europa. Till och med i Sverige växer flera myntaarter vilt (åkermynta och vattenmynta).

Myntorna är ett svåröverskådligt släkte eftersom de olika arterna lätt korsas med varandra och bildar nya arter. Man räknar med att det finns ca 25 st ursprungliga myntaarter och nästan alla är aromatiska och kan användas som kryddor. Både bladen och blommorna är ätbara. Smaken varierar från art till art men kan beskrivas som färsk, fruktig, aromatisk och mentolaktig.

Mynta är kanske inte det första kryddan man associerar till indisk mat, men faktum är att den förekommer i ganska många rätter (se nedan). Det är roligt att odla mynta för den tar sig så lätt och man får snabbt utdelning av sitt trädgårdsarbete. Jag brukar ha en kruka på balkongen där jag planterar revor av mynta från min mosters trädgårdsland. Det är också lätt att få tag i färsk mynta i livsmedelsbutikerna. Artens variationsrikedom förklarar varför den mynta man köper smakar så olika. Det är så klart olika sorter!

Rätter jag lagat med mynta: Indisk potatis med mynta, ingefära och vitlök,  Ris med mynta och kokos, Raita med gurka och mynta, Peas and mint mush, Indisk kryddig fruktsallad, Chutney med mynta och koriander.

Kala Namak – Svart salt

Krydda

Svart salt – Kala namak

Hindi – Kala Namak                Svenska – Bergssalt/Svart salt              Engelska – Black salt

svart salt kala namak

Kala namak – Svart salt

 

Svart salt är ett mycket mineralrikt, vulkaniskt bergssalt med en smak av svavel. Trots sitt namn är det inte svart i mald form, utan rosaaktigt eller grått. Obearbetade saltkristaller skiftar i mörklila, se bild. Från början bröts saltet i Himalayas berg i Pakistan och Indien. Idag framställs det ofta på konstgjord väg.

Saltet består till största delen av natriumklorid (97%) som ger det den salta smaken, men också , järnsulfit (3%) som ger den speciella färgen samt sulfater och svaveldioxid som åstadkommer den distinkta lukten.

Smaken på kala namak brukar liknas vid hårdkokt äggula, och saltet används därför ofta av veganer i maträtter där man vill ha en äggsmak. Saltar man t ex en avokade eller tofu med kala namak, smakar det väldigt likt kokt ägg. Det svarta saltets lukt, kan närmast beskrivas som den av ruttna ägg.

svart salt kala namak

Svart salt

I indisk matlagning används kala namak i sallader, chutneys, pickles och raitas för att tillföra mer smak än bara salt. Som västerlänning kanske man måste lära sig att tycka om den här speciella smaken. Det är helt enkelt en vanesak.

Inom ayurveda anses äkta kala namak vara det mest hälsosamma saltet för människokroppen. I och med sina många mineraler har det många terapeutiska egenskaper. Det är bra för mage och tarmsystem och förebygger t ex halsbränna och blodbrist.

Källa: Wikipedia, Medical uses for kn

Gurkmeja – Indiska kryddor

Krydda

Gurkmeja

Hindi – Haldi               Engelska – Turmeric powder                 Svenska – Gurkmeja

gurkmeja indisk krydda

Pulverform

Gurkmeja används i pulverform och är en vanlig krydda i indiska ris- och curryrätter. Pulvret görs av den torkade roten av växten Circuma Longa, som hör till växtfamiljen ingefärsväxter. Den räknas som en medicinalväxt och växer vilt i Sydindien och Sydostasien.

gurkmeja

Curcuma Longa

Gurkmejan har ett starkt gult färgämne (curcumin) som vackert färgar de maträtter den ingår i, men också fungerar utmärkt till textilfärgning. Den är en viktig beståndsdel i den krydda vi kallar curry och är det som gör denna kryddblandning gul.

Den skarpa, lite bittra smaken är mycket utpräglad, vilket kräver försiktighet vid kryddning. Gurkmeja bränner lätt vid och tillsätts därför i ren form, sent i matlagningen.

gurk meja indisk krydda

Rötter från Circuma Longa (Gurkmeja)

I Ayurveda sägs gurkmeja vara blodrenande, sammandragande och en hjälp för att smälta proteinrik föda, t ex paneer. Denna tropiska ört innehåller väldigt mycket oxidanter och anses även i väst vara ett naturläkemedel som är inflammationshämmande och bra mot ledbesvär. I laboratorieförsök har man visat att den kan stoppa sjukdomsförloppet vid cancer och alzheimers. Läs mer här!

 

Hing – asafoetida – dyvelsträck

Krydda

Hing i pulverform

Hing i pulverform

Hing

Hindi – Hing                   Engelska – Asafoetida                  Svenska – Dyvelsträck

Hing, eller dyvelsträck som den heter på gammelsvenska, är en numer bortglömd krydda i Europa. I Indien däremot används den flitigt i t ex linsrätter och grönsakscurries och anses minska gasbildningen. Smaken påminner om lök och vitlök och den används därför ofta som substitut för dessa. Lukten är p g a en hög svavelhalt, intensiv. 

hing

Ferula assa-foetida

Kryddan utvinns ur fänkåls-besläktade plantor. Man skär i stjälk och rot och samlar upp den mjölkliknande saft som rinner ut. Saften torkas sedan och mals till ett sandbrunt pulver. Pulvret blandas ofta ut med mjöl för att det inte ska bli för starkt.

Asafoetida är också en medicinalväxt och inom ayurveda används det mot matsmältningsproblem, gaser och gifter i tarmsystemet. I Europa användes dyvelsträck (djävulens träck) till att bekämpa spanska sjukan 1918 och även mot astma och bronkit. Än idag forskas det på asafoetidans effekt mot virusinfektioner.

För att få tag på hing måste man uppsöka en affär ssom är specialiserad på asiatiska matvaror.

Källa: Wikipedia och Klangerstedt

 

Rosenvatten

Krydda

Rosenvatten

Hindi – Gulag jal                    Engelska – Rose water                        Svenska – Rosenvatten         

rosenvatten

Rosvatten

             

Rosenvatten framställs genom destillering av färska kronblad av den intensivt doftande Damaskusrosen. Vattnet är en biprodukt som bildas när man framställer rosenolja, vilken används som essens i parfymer. Ren rosenolja kan också spädas med vatten och säljas som rosenvatten. Vattnet har en distinkt smak och sätter en aromatisk prägel på efterrätter och sötsaker. Smaken är vanligast i Asien och Mellanöstern där den använts i matlagning i urminnes tider t ex i det persiska och mesopotamiska köket. I Indien används det t ex i lassi, kulfi (glass) och barfi.

I Västeuropa använde man flitigt rosenvatten fram tills 1800-talet, då vaniljen konkurrerade ut rossmaken. Idag smaksätter man ibland marsipan med ros.

rosvatten

För att göra rosenvatten används Damaskusrosen.

Rosenvatten finns ibland att köpa på välsorterade livsmedelsaffärer i ”utländska hyllan” och jag har även hört uppgifter om att det ska finnas på t ex ÖB. Säkrast hittar man det dock i butiker specialiserade på asiatisk matlagning (En lista på sådana butiker kommer snart). En flaska kostar runt 20 kronor!

Man kan enkelt göra rosvatten själv. Recept på det hittar du här.

Mina recept med rosvatten: Kulfi – indisk glass

Information hittade jag i Rosmarie Klingstedts bok och på Wikipedia.